Då jag stod och pratade med min mamma tidigare idag, så utbrast jag mitt i allt, "citronfjäril!" och sprang efter en insekt för att fånga den med min hov och fotografera den. Fjärilen kom undan, men hela upplevelsen tog mig tillbaka till en tid då man gjorde sånt. Jag vill påpeka att det är någonting mycket fint i att sätta arbete på att fånga en fjäril endast för att sedan titta på den.
Om jag får chansen att föra det här vidare till någon ättling, så kommer jag starkt poängtera hur bisarrt det är att efter man fångat fjärilen vilja döda den och äga den, fastnaglad i ett glaskuvös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar