Den senaste tiden har jag blivit mer och mer fascinerad av lämningar i min tekopp. Te-lämningar. Samtidigt tror jag att vi kan lära oss mycket om oss själva utgående från dessa lämningar. Självklart har dessa observationer inget sanningsvärde, men vad spelar sanning för roll i upplevelsen? Den orubbliga upplevelsen som inte kan plockas sönder ens av den mest inbitne nietzschean, med sina nihilistiskt analytiska krafter? Svaret: ingen roll.
Jag väljer att se, nej! Uppleva att min kopp idag gestaltar en splittrad streckgubbe. Det påminner mig om att jag även i mina enklaste stunder kan känna mig vilsen och behöver en samla mig.
Khukri!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar